Hur fångar man dagen?

Och så det här som vi kallar för livet,

som de allra flesta av oss tar för givet

Fast ibland händer det att vi stannar till,

frågar oss: är detta verkligen vad jag vill?

Många gånger är svaret ett tvärsäkert nej,

att sitta på kontor det är inte alls min grej

Ändå sitter vi där vid datorn från nio till fem,

och räknar ner timmarna tills vi får gå hem

Timmarna blir dagar, blir veckor, blir år

och sommar blir höst, blir vinter, blir vår

Carpe diem – skrev Horatius i sin bok

Ja det låter fint och han var säkert klok

Men jag skulle vilja be honom att förklara

Hur fångar man dagen – med håv, en snara?

Eller omfamnar man den och håller den kvar?

Kanske hade inte ens Horatius något svar

Sara Palmquist ©
2012

Till Theodor

Theodor, än är du för ung för att förstå

Men jag skrev detta till dig ändå

För med åren kommer du att möta världen

Och då kanske fasters ord kan hjälpa på färden

Jag vill börja med ett grattis till första pris i livets lopp

Nu är det upp till dig att vårda den gåva som du fått

Theo, rikta blicken framåt – men lev ditt liv här och nu

Var stolt – för det finns bara en av dig och det är du

Tron kan försätta berg - så tro på att du vågar och kan

För endast om du försöker så kan din dröm bli sann

Theo gå din egen väg men ha tillit till andra

För när det blåser kallt kan vi värma varandra

Livet handlar om både glädje och smärta

Använd ditt förnuft men lyssna till ditt hjärta

Och Theo glöm inte att om tillvaron ter sig svår

Så kommer en dag med smärta också att bli igår

Gråt när du behöver gråta – säg förlåt och lär dig förlåta

Döm ingen människa innan du gått en mil i dennes skor

För allting är inte som det ser ut, inte alltid som man tror

Våld löser inget - i knytnävars hårdhet finns inget mod

Slåss gör bara människor som har tappat alla ord

Var istället god mot andra och de ska behandla dig väl

Ta hand om dig själv – såväl till kropp som till själ

Skratta mycket, ja skratta flera gånger om dagen

Det får dig att må bra och ger dig muskler på magen

Theo, lyssna till goda råd du får– men fatta egna beslut

Andas, upptäck, älska, skratta, dansa, lev och njut

Jag önskar dig all lycka! Och kom ihåg att faster finns här

Sara Palmquist ©
2011-08-20 (till Theodor på hans dopdag)

Själens smärta

Jag läser om en ung man som hittats död. Han tog livet av sig. Jag tänker på det här med själens smärta och jag skrev en dikt om det...

Själens smärta

Hur kan det som inte väger någonting, vara så tungt att bära?

Hur kan det som inte går att ta på, vara det som gör mest ont?

Hur kan det som inte syns, vara det som är mest verkligt?

Hur ska jag kunna bli hel, när jag inte ens vet var jag är trasig?

Sara Palmquist © 
2012-09-23

Funderingar i diktform

Och så skrev jag en liten dikt så här på onsdagskvällen också...

Man tänker alltför sällan på livet

Hjärtat där inne som bultar på

Man tar det helt enkelt för givet

Tror att det alltid ska vara så

Eller nja, ibland så funderar jag

På var jag varit och vart jag ska

I dag är en sådan filosofisk dag

Är jag nöjd och mår jag bra?

Nöjd, är det något man kan vara?

Eller är vi giriga och vill ha mer?

Frågan är öppen men alla lär svara

Att nöjd blir man när man ger

Sara Palmquist © 
2010 05 12

Till dig som kämpar för livet

Jag skrev en dikt till alla som kämpar. Till alla som kämpar mot sina demoner. Till alla som kämpar för livet.

Ibland är livet svårt att förstå

Trots att man utåt sett har allt

Mörkret som tränger sig på,

som drar fram så bitande kallt

Mörkret finns inom oss alla,

det är där demonerna bor

Demoner vars hjärtan är kalla,

och vars smärta är stor så stor

Demonerna har ett uppdrag,

att förinta det ljus som vi bär

De vill göra stark till svag

Få oss att förlora den vi är

Och när demonerna är för nära

Glömmer vi allt unikt som vi har

Vårt liv och våra nära och kära

Ja, det vackra som vi lämnar kvar

Sara Palmquist © 

2010-03-04

Du finns...

En dikt om liv och död. Men mest om liv.

De säger att du är död

Att du inte längre är här

De säger att du är borta

Men jag vet var du är

Du finns i vågornas brus

Och i vindens lätta sus

I blommorna jag ser

Och i regnet som faller ner

Sara Palmquist ©
2011 09 06

Moln över Utöya

Denna dikt skrev jag efter tragedin på Utöya i Norge.

Bär mig snälla du, för jag kan inte gå

Jag kan inte andas nu, jag kan inte förstå

Nyss var du här, jag hörde dina andetag

men solen gick i moln denna sorgens dag

Bär mig och vagga mig snälla till ro

Och hjälp mig snälla hjälp mig att tro

För jag kan inte längre se klart

och allt det som var underbart

togs ifrån mig på en sekund

Så låt mig vila i din famn en stund

Sara Palmquist © 
2011

Ingenting självklart

Och i havet skummar vågorna, efterlämnar ringar

Och med vinden seglar fåglarna, fram på lätta vingar

Och i jorden letar daggmaskar, i mörker sig fram

Och i djupet simmar fiskarna, såsom bara fiskar kan

Och när jag faller, då försvinner marken under mig

Då finns ingenting som fångar mig, ingenting greppbart

Och när jag faller, då vänder du dig bort från mig

Då är jag ingenting för dig, ingenting självklart

Sara Palmquist © 
2011 05 14

Man gråter inte om våren...

Två rödhakar som sitter där,

de sjunger att våren är här

Solen värmer och himlen är blå

och nåde den som inte ler då

För när knopparna slår ut i blom

då får ingen vara trött och tom

Då ska alla vara glada och le

Nej, inga sura miner vill vi se

Så sluta slicka dina öppna sår

och inga tårar när det är vår

Klä dig i ett glatt humör lilla vän

Till vintern kan du deppa igen

Sara Palmquist © 
2011 04 18

Din sista promenad

Denna dikt skrev jag efter att en man hoppat från en bro här i närheten. Jag pratade med räddningstjänsten som var på väg ut för att "hämta" honom. Nästa dag kontaktade jag polisen för att höra hur det hade gått för mannen, för kanske hade han bara förlorat medvetandet ifallet, och inte dött. Kanske skulle han vakna upp och inse att att han hade fått en ny chans, och att livet faktiskt är värt att leva. Men tyvärr...

Din sista promenad

Om du hade hört fåglarna som sjunger

Sett de glada barnen som sparkar boll

Känt solens varma strålar mot din hud

Hade det då spelat någon roll?

Om du hade sett bebisen där i vagnen,

som skrattar åt sin pappas tittut

Och hundarna som busar i parken

Hade du då tagit samma beslut?

Om du hade hört ditt hjärta slå,

och lagt märke till varje andetag

Insett att du är unik och värdefull

Hade du då valt en annan väg i dag?

Sara Palmquist © 
2012-03 19

Jag vill att du ska veta

Jag skulle vilja säga allt det där som jag aldrig säger till dig

Men jag är feg och håller allt det som jag vill säga inom mig

Fast ibland märker jag att du ser på mig så där

och jag vet att du vill höra hur betydelsefull du är

Du ler lite försiktigt med ögon så hoppfullt blå

Men det enda jag får fram är: Vad tänker du på?

Och då slocknar ditt leende bort, besviken tittar du ner

du går utan att svara och jag vill säga så mycket mer

För jag vill att du ska veta att du är bäst på denna jord

för alltid nummer ett, men jag finner inga ord

Därför skriver jag till dig, mina känslor i ett brev

du är den enda för mig, den jag alltid vill leva med

Ibland när du somnat ligger jag vaken tätt intill

och ser på dig och tänker att det enda som jag vill

är att jag varje natt får sova så här tätt ihop med dig

och att du när jag vaknar finns här bredvid mig

Sara Palmquist © 
2006