Hata. Hata. Hata. Din äckliga dumma flata.
Och du din vidriga bög. Du är ful och trög.
Dig ska jag döda. Du ska lida och förblöda.
Jag vet var du bor. Är närmre än du tror.
Du känner inte mig. Jag känner inte dig.
Men jag kan din typ. Ditt satans lilla kryp.
Du tror att du är smart. Det är rätt uppenbart.
Men du är en nolla. En värdelös jävla fjolla.
Du säger att du vill förstå. Varför jag hatar så?
Jag vill kunna förklara. Men vad ska jag svara?
Att ilskan är mitt försvar. Det enda jag har kvar.
Om jag riktar hatet mot dig. Då skyddar jag mig
Från världen utanför. Det är förgöras eller förgör.
Jag tycker inte att du är äcklig. Och inte heller trög.
Du är faktiskt vacker. Och det kvittar om du är bög.
Och du är starkare än jag. För jag är rädd och svag.
Försök att förstå. Utan mitt hat - vem är då jag?
Sara Palmquist ©
2013 02 08
2013 02 08
