fredag 5 oktober 2012

Din sista promenad


Denna dikt skrev jag efter att en man hoppat från en bro här i närheten. Jag pratade med räddningstjänsten som var på väg ut för att "hämta" honom. Nästa dag kontaktade jag polisen för att höra hur det hade gått för mannen, för kanske hade han bara förlorat medvetandet ifallet, och inte dött. Kanske skulle han vakna upp och inse att att han hade fått en ny chans, och att livet faktiskt är värt att leva. Men tyvärr...


Din sista promenad

Om du hade hört fåglarna som sjunger
Sett de glada barnen som sparkar boll
Känt solens varma strålar mot din hud
Hade det då spelat någon roll?

Om du hade sett bebisen där i vagnen,
som skrattar åt sin pappas tittut
Och hundarna som busar i parken
Hade du då tagit samma beslut?

Om du hade hört ditt hjärta slå,
och lagt märke till varje andetag
Insett att du är unik och värdefull
Hade du då valt en annan väg i dag?


Sara Palmquist © 
2012-03 19


Jag vill att du ska veta



Jag skulle vilja säga allt det där som jag aldrig säger till dig
Men jag är feg och håller allt det som jag vill säga inom mig
Fast ibland märker jag att du ser på mig så där
och jag vet att du vill höra hur betydelsefull du är
Du ler lite försiktigt med ögon så hoppfullt blå
Men det enda jag får fram är: Vad tänker du på?
Och då slocknar ditt leende bort, besviken tittar du ner
du går utan att svara och jag vill säga så mycket mer
För jag vill att du ska veta att du är bäst på denna jord
för alltid nummer ett, men jag finner inga ord

Därför skriver jag till dig, mina känslor i ett brev
du är den enda för mig, den jag alltid vill leva med
Ibland när du somnat ligger jag vaken tätt intill
och ser på dig och tänker att det enda som jag vill
är att jag varje natt får sova så här tätt ihop med dig
och att du när jag vaknar finns här bredvid mig


Sara Palmquist © 
2006

måndag 25 juni 2012

Känslan som gror


Den här otäcka känslan,
som flyttat in i din kropp
Den här väldiga rädslan,
som är motsatsen till hopp

Ingenting du kan vifta bort
Är mycket djupare än så
Den gror i ditt innersta,
och går inte att rå på

Den äter upp dig inifrån
Gör dig osäker och svag
Den är hänsynslös och ond
Följer inga regler ingen lag

Den bryr sig inte om dina tårar
Skrattar bara rått åt din smärta
Den har aldig upplevt äkta glädje
och saknar både själ och hjärta

Den har nu tagit sitt mörker
och flyttat in i din kropp
Den här otäcka känslan
som är motsatsen till hopp


Sara Palmquist ©
2012 06 25

torsdag 21 juni 2012

Sorg


Det har gått några dagar
Men det känns som flera år
Sorgen den har inga lagar
Den är bara tung och svår

Utan dig är jag inte hel
Utan dig är jag svag
Utan dig känns allt så fel
Utan dig är jag inte jag

Jag kan inte se dig,
men jag tror att du är här
För jag kan känna dig,
den värme som du är

Du fantastiska varelse
 Underbart vackra du
Du förgyllde min värld
Jag behöver dig nu

Allt det där som var bra
Vad väntade jag på?
Saker som jag aldrig sa,
nu är det försent ändå


Sara Palmquist © 
2011 02 24

I nattens trygga famn


När jag sover, då får jag äntligen ro
I nattens trygga famn där vill jag bo

Där kan ingen komma åt mig, allra minst jag själv
Jag somnar med ett leende nästan varje kväll

Min hjärna går på högvarv, dagen är tung
Men i nattens trygga famn där är jag lugn

Sara Palmquist ©
20090803

Du lever alltså är du rik


Andas in långsamt, andas ut 
Som så många gånger förut
Sedan ditt allra första andetag 
Som om det vore din sista dag
Älska dig själv, du är unik 
Du lever alltså är du rik

Sara Palmquist ©
Okänt datum

Hjärtat minns


Min hjärna hade glömt
Men inte mitt hjärta 
Jag hade lindat taggtråd
Runtom min smärta
Därför undvek jag det
Och hjäran glömde
Men där var hjärtat
Som mindes och drömde


Sara Palmquist ©
2012 01 30