Jag trycker naglarna hårt i min knutna hand
Ler mot dig och säger, att jo allt är bara bra
Inget avslöjar att jag står vid avgrundens rand
En yta så perfekt, precis som den ska va
Med naglarna gräver jag mig allt djupare in
Biter mig i kinden, måste kväva ett skrik
Snälla håll om mig och viska att jag är din
Du säger jättekul att se dig, du är dig lik
Sedan din ryggtavla som försvinner bort
Jag lösgör mina fingrar, röda märken kvar
Vårt möte en evighet men ändå för kort
Jag börjar gå efter dig, snälla stanna kvar
Sara Palmquist ©
2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar