Dikt från en näthatare (om jag nu varit en sådan)

Hata. Hata. Hata. Din äckliga dumma flata.

Och du din vidriga bög. Du är ful och trög.

Dig ska jag döda. Du ska lida och förblöda.

Jag vet var du bor. Är närmre än du tror.

Du känner inte mig. Jag känner inte dig.

Men jag kan din typ. Ditt satans lilla kryp.

Du tror att du är smart. Det är rätt uppenbart.

Men du är en nolla. En värdelös jävla fjolla.

Du säger att du vill förstå. Varför jag hatar så?

Jag vill kunna förklara. Men vad ska jag svara?

Att ilskan är mitt försvar. Det enda jag har kvar.

Om jag riktar hatet mot dig. Då skyddar jag mig

Från världen utanför. Det är förgöras eller förgör.

Jag tycker inte att du är äcklig. Och inte heller trög.

Du är faktiskt vacker. Och det kvittar om du är bög.

Och du är starkare än jag. För jag är rädd och svag.

Försök att förstå. Utan mitt hat - vem är då jag?

Sara Palmquist © 
2013 02 08

Ännu en natt på vår vackra jord

Våldtäkter, misshandel och mord

Ännu en natt på vår vackra jord

Tre killar ger sig på en ensam tjej, 

som slåss för sitt liv och skriker nej

Höjden av feghet  det är vad det är  

Var gick det snett, hur blev det så här?

Knivar, pistoler, sparkar och slag

Det sker nu - överallt och varje dag

Hallå, vi lever här på samma jord

Varför slåss du när det finns ord?

Spark mot huvud, han faller ner

en ung kille som inte vaknar mer

Såriga knogar och blodiga skor

någons barn, kompis och bror

Ännu ett liv togs här och nu

Kunde varit jag, kunde varit du

Grymma själar som köper en kropp

så många barn helt utan hopp

 Tårar som blandas med blod

som växer sig till en rytande flod

ohejdbar - nu är det försent

en gång var vi små och samvetet rent 

Text: Sara Palmquist © 
2009 05 09

Vintern kom i år igen

Försenade bussar och inställd tågtrafik

Sverige är i chock, i fullständig panik

För vintern den kom tydligen i år igen

Det här går aldrig, nu kan vi hälsa hem

Ja, nu är det nog tack och adjö med allt,

för mycket sån där snö och på tok för kallt

Och plötsligt ska alla flytta till värmen någonstans

Man hör: Inte en vinter till här – inte en chans

Fast minnet är bra men samtidigt väldigt kort,

för snart har denna snödag helt glömts bort

Då när snön gnistrar vackert av solens strålar,

och du dansar runt granen och julsånger skrålar,

för att sedan på kvällen somna mätt och belåten,

då är dagen idag sedan länge glömd och förlåten

Sara Palmquist ©
2012 12 05

Vill du ha mig kär?

Vill du vara min vän?

Vill du ha mig kär?

I nöd och i lust

och i allt det där,

som kallas vardag?

Där nöden är trött,

och lusten sover sött

Då vi träffas säger hej,

lite lojt – jag älskar dig

Då allt är för stressigt

eller alldeles för lugnt

Då vi gnisslar tänder,

eller suckar tungt

Vill du då vara min vän?

Vill du ha mig kär?

I nöd och i lust

och i allt det där,

som kallas vardag?

Sara Palmquist ©
2012 11 10

Hur fångar man dagen?

Och så det här som vi kallar för livet,

som de allra flesta av oss tar för givet

Fast ibland händer det att vi stannar till,

frågar oss: är detta verkligen vad jag vill?

Många gånger är svaret ett tvärsäkert nej,

att sitta på kontor det är inte alls min grej

Ändå sitter vi där vid datorn från nio till fem,

och räknar ner timmarna tills vi får gå hem

Timmarna blir dagar, blir veckor, blir år

och sommar blir höst, blir vinter, blir vår

Carpe diem – skrev Horatius i sin bok

Ja det låter fint och han var säkert klok

Men jag skulle vilja be honom att förklara

Hur fångar man dagen – med håv, en snara?

Eller omfamnar man den och håller den kvar?

Kanske hade inte ens Horatius något svar

Sara Palmquist ©
2012

Till Theodor

Theodor, än är du för ung för att förstå

Men jag skrev detta till dig ändå

För med åren kommer du att möta världen

Och då kanske fasters ord kan hjälpa på färden

Jag vill börja med ett grattis till första pris i livets lopp

Nu är det upp till dig att vårda den gåva som du fått

Theo, rikta blicken framåt – men lev ditt liv här och nu

Var stolt – för det finns bara en av dig och det är du

Tron kan försätta berg - så tro på att du vågar och kan

För endast om du försöker så kan din dröm bli sann

Theo gå din egen väg men ha tillit till andra

För när det blåser kallt kan vi värma varandra

Livet handlar om både glädje och smärta

Använd ditt förnuft men lyssna till ditt hjärta

Och Theo glöm inte att om tillvaron ter sig svår

Så kommer en dag med smärta också att bli igår

Gråt när du behöver gråta – säg förlåt och lär dig förlåta

Döm ingen människa innan du gått en mil i dennes skor

För allting är inte som det ser ut, inte alltid som man tror

Våld löser inget - i knytnävars hårdhet finns inget mod

Slåss gör bara människor som har tappat alla ord

Var istället god mot andra och de ska behandla dig väl

Ta hand om dig själv – såväl till kropp som till själ

Skratta mycket, ja skratta flera gånger om dagen

Det får dig att må bra och ger dig muskler på magen

Theo, lyssna till goda råd du får– men fatta egna beslut

Andas, upptäck, älska, skratta, dansa, lev och njut

Jag önskar dig all lycka! Och kom ihåg att faster finns här

Sara Palmquist ©
2011-08-20 (till Theodor på hans dopdag)

Själens smärta

Jag läser om en ung man som hittats död. Han tog livet av sig. Jag tänker på det här med själens smärta och jag skrev en dikt om det...

Själens smärta

Hur kan det som inte väger någonting, vara så tungt att bära?

Hur kan det som inte går att ta på, vara det som gör mest ont?

Hur kan det som inte syns, vara det som är mest verkligt?

Hur ska jag kunna bli hel, när jag inte ens vet var jag är trasig?

Sara Palmquist © 
2012-09-23